TRUD's logg

Vi jobbar i huset och drar kabel till larmet för avloppspumpen. Detta är den viktigaste anledningen till att vi har rest till Sverige. Vi har tidigare haft järnkoll på att det inte skall kunna bli någon översvämning om pumpen skulle lägga av. Den är nu 30 år gammal och när vi nu hyr ut huset har det inte känts riktigt bra att inte ha ett larm på en så viktig funktion.

0

Efter att vi vaknat och ätit frukost skjutsar Elny oss till huset där det gäller att få igång en av bilarna. Vi trodde det satt sommardäck på men till vår lycka var det fortfarande vinterdäck på bilen. Efter att batteriet som stått på underhållsladdning blev monterat och bilen blivit nedsänkt på garagegolvet ställde vi på bilen. D.v.s. anmälde på transportstyrelsens hemsida att bilen skulle användas igen.

Bilens ordinarie besiktningsperiod hade ju gått ut medans vi varit borta men eftersom den var godkänd när den ställdes av så har man 3 veckor på sig att besiktiga den. Vi skall ju inte vara hemma så länge så vi får ta det nästa gång vi kommer hem eller så kör vi med den andra bilen då i stället. Efter lite koll så tyckte vi att däcken fram var väl slitna så vi åkte ner till en verkstad här i Torslanda för att få dom bytta. Februari är ju ingen högsäsong för vinterdäck så det gick att pruta rätt ordentligt på lagerförda däck.

Medans vi väntar på att verkstadsägaren och hans 10-åriga medhjälpare (februarilov) skall bli klara med däcksbytena ringer det i min telefon. Det är DHL som undrar om jag är hemma. Hemma, var är det undrar jag. Han säger att han vill leverera till Navigationsvägen 22 i Torslanda. Jaha, jag är inte där just nu utan befinner mig på verkstan för att få nya däck monterade. Då kommer jag dit säger han och efter 10 minuter är 2 st. motorventiler från Kina till watermakern levererade i min hand.

0

Vi hade fått låna resväskor av Sture och Lisbeth och packat ner en massa saker som vi inte längre kände att vi behövde ombord. Det tyngsta var den gamla 220V-omvandlaren på 2 kW som vi hade ersatt i Sines i Portugal och som jag hade lovat Karl-Arne att han skulle få. Resväskan i vilket den låg, vägde en hel del.

Renee som är boende i båt här sedan många år står klar att köra oss tillsammans med Gunnar (JRSK) och hans fru till flygplatsen vid 7-tiden på morgonen. Vi kommer fram och efter en stund får vi checkat in. Vi hade inte kontrollvägt våra väskor och det visar sig att de väger 42,5 Kg men vi klarar oss utan att behöva betala övervikt.

Det går väldigt mycket fortare att flyga än att segla mellan Kanarieöarna och Sverige men samtidigt blir man lite imponerad av sig själv när man spanar ut genom flygplansfönstret och ser hur otroligt mycket vatten som vi ju seglat över på egen köl.

Mamma/Svärmor väntar på oss vid ankomsten och vi blir skjutsade till hennes hus där vi får residera under våra 2 veckor i Sverige.

0

Idag fick jag kapat och monterat rören till biminin. Vi var tvungna att malla upp hur tyget skulle se ut så att Brittmari kunde sy det. Vi skall nämligen hem till Sverige i morgon en sväng på 2 veckor. Brittmari sydde vår tygvägg i sittbrunnen som vi är så nöjda med.

Rören på plats.

Här mallar vi med plast som vi skall ha med oss hem.

Plast får utgöra mall till tyget.

0

Jag hade avtalat med en av båtägarna på grannbryggan som sysslade med rosfriarbeten att komma och bocka rören som vi införskaffat. På eftermiddagen kommer han med sina maskiner och vi får bockat till rören efter mina ritningar.

De 2 2-metersstumparna svetsade han också ihop så att jag fick ett 3:dje rör som skulle räcka över sittbrunnen.

0

Idag gav sig Sture, skepparen på Missy och skepparen på Trud iväg till industriområdet uppe i norr för att inhandla rostfria rör. Det var så att vi ville få till en bimini (soltak över sittbrunnen) till Trud eftersom det är väldigt skönt att få lite skugga där när solen till sommaren blir hetare och står rätt upp.

Jag hade konstruerat och gjort ritningar över hur det skulle se ut och det behövdes ungefär 12 m av 22 mm rör. När vi kommer upp till firman där vi skall införskaffa dessa har dom standardlängder på 6 m. Till biminin behövs 3 st bågar och den längsta skall vara 4 m så jag ber dom kapa rören så att det blir 2 st. 4 metare och 2 st. 2 metare.

När vi fått rören kapade undrar mannen som säljer till oss hur vi skall frakta rören. Inga problem säger vi, vi har cyklar och vi spänner fast de långa rören på min cykel. Sture får cykla med något som liknar en 2 m lång handväska. Inte så macho kanske men Sture fann sig i situationen.

Man får tänka på svängradien.

Vi ger oss av nedför backarna. Industriområdet ligger högt, norr om hamnen så det är utför när vi skall hem. När jag cyklar känns det lite som att man deltar i ett tornerspel. Skillnaden är att för mig gäller det att inte träffa utan snarare missa alla objekt i min närhet.

Sture kommer på att han skall besöka en elektronikaffär på vägen mot hamnen. Ok, kör för det. När vi kommer ner i de centrala delarna av staden känns det lite kymigt att cykla omkring med något som liknar ett spjut. Ooops, säger Sure här ligger visst polisstationen kom jag på nu. Vad skall jag göra åt det undrar jag. Jag cyklar på i lugn takt och väntar mig att sirenerna skall börja ljuda men ingenting händer. Vi kommer fram till elektronikaffären men den är stängd så vi får fortsätta och kommer välbehållna till hamnen.

0

Idag är det avslutning på karnevalen. Vi spatserar upp till gatan ovanför marinan för att betrakta detta skådespel. Någonstans har vi hört att det skulle vara 140 lastbilar med i karnevalståget. Man kan likna det vid en megachalmerscortege. Om det verkligen är 140 lastbilar vet vi inte eftersom efter si så där 40-50 tröttnar vi och går tillbaks till båten.

Det var i vart fall inga problem att få plats så att man kunde se ordentligt. Det verkade som att det var betydligt fler av Las Palmas borna som var med i tåget än som tittade på. Här deltog gammal som unga, halta och lytta i rullstol. Alla ska med som sossarna sa för 10 år sedan.

Nedan har jag lagt ut en väldans massa bilder.

Här följer några filmer också.

0

Trud är ju inregistrerad i Sjöfartsregistret och för att uppfylla kraven från transportstyrelsen måste båtnamn och hemmahamn finnas synligt på utsidan av skrovet. Vi hade därför beställt nya skyltar som skulle sättas på plats. För att göra detta var vi tvungna att sjösätta dingen. Annars hade det varit väldigt svårt att få det rakt och snyggt.

Trud är från Göteborg.

Vi passade samtidigt på att montera en liten näsa över dräneringen till ankarboxen för att inte det skall gå in vatten i boxen när hon sätter fören i sjöarna vid hårdare segling. Vi hade märkt att linan som förlänger ankarkättingen hade varit blöt när vi kommit i hamn efter lite tuffare överfarter. Det är inte så bra att kättingboxen fylls med vatten. Man vill inte ha extra vikt i fören eller för delen i aktern heller. Det ger en gungbrädseffekt som inte är bra varken för farten eller bekvämligheten.

Det är till och med så att vi funderar på att stuva ner våra 60 m kätting och ankare midskepps när vi skall gå över Atlanten.

0

Varför gör man inte det ? Jo, förr på segelfartygens tid var det absolut förbjudet att vissla ombord. Anledningen var att på den tiden gavs order med hjälp av visselpipa. Det var ett bra sätt att signalera till manskapet vilka manövrar som skulle utföras. Om någon då började vissla kunde ju vad som helst hända. Någon kanske fäller ankaret om han misstolkar ”Kan du vissla Johanna”. Det kan ju vara mindre bra om om man är ute på öppet hav, värre om man just passerar pirarmarna på väg in eller ut ur hamn.

Se bilderna nedan på Gladan.

Att man inte visslar ombord sitter i ryggmärgen på besättningen ombord på TRUD. Det har hänt vid något enstaka tillfälle att Pia varit på väg att forma läpparna till en strut men  innan det kommit någon ton fått bitit sig i läppen. Detta är ett arv från mina föräldrar och kanske inte så konstigt då min far varit telegrafist i flottan.

När vi hör andra besättningar hålla på att vissla faller de ordentligt i respekt.

Så här gör man inte ombord.

0

Varje år arrangeras det en karneval här i Las Palmas. Den startar i Januari och håller på ett par veckor in i Februari. Den är väl inte så omfattande som karnevalen i Rio men man klär ut sig ganska redigt i alla fall. Idag gick vi bort till Catalinaparken där de hade byggt upp en stor scen. Det var bara att gå och sätta sig på läktaren och ta del av skådespelet.

Efter halvannan timme tröttnade vi eftersom vi inte förstår tillräckligt mycket spanska för att uppskatta ”standupp comedy” på det språket. Vi har ännu bara gått 6 lektioner så alla spanskatermer som herrn eller vad det nu var hasplade ur sig var inget vi tyckte var så roligt. Dessutom skrek han så högt att vi fick hålla för öronen.

Här är några bilder på deltagarna i den tävling som det handlade om.

Klicka på bilderna så ser ni bättre.

Karneval.

Karneval.

Karneval.

Karneval.

Karneval.

Karneval.

0