TRUD's logg

På morgonen sjösätter jag dingen och firar ner utombordaren och beger mig in till hamnkaptenens kontor som ligger på andra våningen inne vid marinan.

Här är dom väldigt trevliga. Mycket mer så än i Tyrell Bay. Man knappar själv in sina uppgifter och begär en utskrift, betalar 5 EUR så är man klar.

Jag passar också på att lämna in förlängningen till biminin för reparation av en av öljetterna.

Dagens arbetsuppgifter bestod även av att montera upp vindgeneratorn och windscoopet. Det är rätt varmt så det är skönt att fä genomströmning i båten.

Jag har också kollat upp hur svårt det är att byta kökskranen. Den befintliga läcker längst ner på pipen så efter att man tappat vatten så rinner det ut en skvätt på bänken. Den verkar väldigt svår att ta isär och byta o-ring så det får nog bli en ny kran.

Till kvällen bjuder jag över Henrik och Hugo från Cordelia på en öl i sittbrunnen. Efter 2 timmars snack åker vi in till marinan där Henrik bjuder mig på middag som tack för all den hjälp jag bestått med under hans segling över Atlanten till Franska Guina och upp till Tobago.

2

I med dingen, bort till tull och immigration och checkar ut så fort dom öppnar. Tillbaks till båten, av med utombordaren, upp med dingen, ur med luften på den och stuva den på rufftaket.

Jag har inga problem med att lätta på ankaret själv. Det går förvånansvärt enkelt. Annars brukar Pia sköta roder och maskin enligt mina tecken men jag behöver inte ens springa en enda gång till sittbrunnen innan ankaret sitter i klyset.

På Trinidad tog dom inget annat än kontokort utgivna på Trinidad eller kontanter på bränsledocken så jag väntade med att fylla dieseltanken tills jag kom hit. Nu när jag hade checkat ut så försvann lite skatt också och tankningen blev lite billigare.

Efter bunkring ger jag mig av NE-vart och Trud lyckas hålla en kurs som bär öster om Bequia ut öster om St. Vincent och jag gör god fart. Mestadels 6,5 knop men ibland över 8 knop när strömmen sätt i. Här är strömmen kraftigt nordsättande öster om öarna. Dessutom har man fri vind där till skillnad mot andra sidan där de höga öarna läar.

Jag passerar under natten St. Vincent som jag tycker lite väl nära trots att jag seglar så högt det går. Avståndet till land var som minst ca. 2000 meter. Med tanke på att det är en läkust vill man ha lite större marginaler men jag slipper slå och segla mot strömmen.

Norr om St. Vincent ligger St. Lucia och jag inser att jag inte kommer att klara att ta den ön på ostsidan såvida jag inte gör ett slag som jag inte är så tänd på. Jag bestämmer mig för att gå på andra sidan St. Lucia och närmar mig den ön strax före gryning. St. Lucia är inte lika hög längs den västra kusten så det går fint att segla hela vägen förbi där utan att behöva ta till motorn.

Det är alltid lika uppiggande när solen kommer över horisonten. Vid nattsegling tycker jag att timmarna mellan 02 och 04 är dom mest påfrestande.

Jag anländer till ankringen i Le Marin strax efter lunch och försöker ankra på den sidan kanalen vi misslyckats med tidigare. Det var ju naturligtvis dumt och efter 3 försök hittar jag en yta i närheten av där vi legat tryggt tidigare. Ankaret biter på 8 m djup med 4o m kätting. På det första stället är botten väldigt mjuk lera. Vi har ett mycket bra ankare med stor yta men trots det plogade det bara botten när jag testade att slå back på maskin.

Jag vet inte hur andra gör men jag drar alltid 2000 varv (15 Hkr) back på maskin. Det borgar för en god nattsömn.

Nu är det den 19/3 och jag bestämmer mig för att låta pestflaggen sitta uppe till imorgon och checka in då.

1

Det har ju minst sagt varit lite körigt sista månaden och jag kände mig lite spak efter nattseglingen hit så de enda uppgifter jag företar mig idag är att handla lite mat, vila och studera väder.

Jag hade tänkt ge mig av mot Martinique på Tisdag 19/3 men nu ser det ut som att vindarna är än mer fördelaktiga redan i morgon så jag förbereder för avgång.

2

Nu på morgonen ger jag mig på problemet med utombordaren. Hur kan den varva så som den gör med gasreglaget på min ?

Gasspjället borde ju var stängt och då ska det inte komma in så mycket bensinblandade gaser i insuget. Jag kopplar loss gasvajern och trycker till gasspjällets axel men den varvar fortfarande upp så fort jag startar den. Hmmm, detta var märkligt. Drar den tjuvluft någonstans kanske men jag hittar inget sådant läckage.

Jag plockar då av förgasaren och gör rent alla munstycken och justerar lite på flottören men tror ändå inte det är orsaken.

Efter att jag återmonterat förgasaren och provar motorn går den hur fint som helst på tomgång. Jag förstår fortfarande inte vad orsaken till att den betedde sig som den gjorde.

Efter att utombordaren är fixad åker jag in till byn för att inhandla lite matvaror i den mycket moderna butiken där montrarna lyser upp när man närmar sig dom.

Väl tillbaks i båten tar jag tag i problemet med toaletten där spolvattnet från saltvatten inte fungerar. Jag vill inte spola med sötvatten utan vill spara på det tills jag fått igång watermakern. Jag kopplar om vid fördelaren av vattenintaget nere under durkarna så funkar det med saltvatten.

2

Vid soluppgång närmar jag mig mig Carriacou och kommer in i Tyrell Bay vid 11 snåret.

Jag ankrar och tar det lugnt till klockan 14 då jag inser att det är Fredag och att jag måste checka in idag. Det blir en väldig fart för att få dingen sjösatt. Durken är nymålad och måste monteras innan dess och motorn ska sedan firas ner och sättas på plats på akterspegeln. Dokumenten måste plockas fram och långärmad vit skjorta och långbyxor ska monteras på skepparen.

När jag låg på land kollade jag att utombordaren funkade och den startade lätt. När jag nu ska iväg till tull och immigration så vill den inte gå på tomgång. Den rusar trots att gasreglaget står på min. Jaja, jag får ta det problemet i morgon. Jag slänger in växel så fort den startar och kör in till dingebryggan. Väl där gäller det att trycka in stoppknappen på lagom avstånd till bryggan.

Inklareringen går galant och tar endast en kvart. En av de snabbaste förutom samma sak på de franska öarna där man gör allt själv vid en dator. Efter allt pappersexercis betalar jag 50 ECD och jag är färdig och åker ut till båten för att vila efter en tröttsam överfart.

1

Jag är uppe tidigt och tar mig ut genom Boca Sound. När jag är nästan igenom sundet bildas där en otrevlig sjö, Jag har medström och vinden är emot vilket gör att sjön blir väldigt toppig och besvärlig.

Efter ett tag lugnar det ner sig och jag kan med god fart för maskin ta mig österut längs Trinidads nordkust. Det går fint fram till mitt på dagen då vinden och våghöjden ökar och jag gör sämre fart så då är det lika bra att övergå till att kryssa sig fram.

Jag fortsätter österut tills det börjar mörkna och sätter då kurs norrut i halvvind. Trud gör fin fart och vid midnatt är jag förbi olje och gasplattformarna som jag aldrig ser. Jag är alltför långt österut för att göra det och helt säker för pirater från Venezuela. Dessutom går jag med släckta lanternor och avstängd AIS-sändare.

Under natten passerar jag öster om Grenada. Trud gör god fart, hela tiden över 6 knop. Här är strömmen kraftigt västsättande så det betyder att man måste segla ganska hårt bidevind.

1

Idag var det bokat sjösättning. Det var bestämt att Trud skulle få hänga i travelliftens sling under lunchen så att jag skulle få tid att skrapa och måla under kölen som jag tidigare inte kommit åt.

Klockan blir 12 och 10 över 12. Har dom glömt mig ? Kontoret är stängt mellan klockan 12 och 13 så dit kan jag inte gå och reda ut vad som inte händer. Vid pass klockan 13 beger jag mig till kontoret och undrar om sjösättarna glömt av mig. Chefen ringer och försöker reda ut varför detta har hänt.

Tydligen har det skett en miss i kommunikationen mellan damerna på kontoret som lovat att jag skulle lyftas före lunch och sjösättningsfolket för de har inte blivit informerade.

Jag får lite tid för färgen att torka efter att jag målat på de sista fläckarna med bottenfärg.

Seda körs Trud ner till sjösättningsfickan och firas ner i vattnet. Jag befinner mig ombord och kryper ner i stuven för att lufta propelleraxeltätningen och sedan är det till att start motorn som inte verkar vilja vara med och lira. Kompression finns och startmotorn drar runt maskinen men den tänder inte.

Nu ligger jag och blockerar sjösättningsfickan vilket inte är så populärt. Jag frågar då om dom kan bogsera mig till en boj som ligger strax utanför. Det blir lite kalabalik eftersom dingen dom använder inte klarar av att bogsera Trud utan hon vill åt ett helt annat håll. Det hela slutar med att vi lyckas få båten långsides med en lokal lite större arbetsbåt som är villiga att bogsera mig ut till bojen så fort dom tankat diesel.

Väl ute vid bojen är situationen lugn igen och felsökning kan påbörjas. Maskin har aldrig under 15 år svikit mig.

Vad har vi för fakta ? Jo, kompression finns och då krävs bränsle. Det är i princip allt som krävs för att en dieselmotor ska gå. Jag har ju gjort ren tanken men har därefter luftat systemet så det är inte troligt att jag har luft i bränslesystemet och även om det skulle var lite luft kvar borde det efter lite körande med startmotorn ha försvunnit.

Jag ger mig på stopparmen på motorn och lossar ståltråden som går till manöverspaken och gymnastiserar armen några gånger. Därefter gör jag ett startförsök igen och nu startar motorn så fort jag nuddar startknappen. Förmodligen har mekanismen inne i motorn hängt sig efter att den stannades för 8-9 månader sedan eller så var narginalen på vajern justering inte nog för att inte beordra stopp.

Nu är klockan snart 18 och solen är på väg ner så jag bestämmer mig för att ligga kvar på bojen och går tidigt i morgon bitti.

2

Jo, jag har varit upptagen med att få båten i ordning.

Under tiden från det att jag anlände har jag fixat :

Återmonterat gåsnacken med popnit på boomen och fästet i masten också det med popnit. För ändamålet hade jag tagit med mig en stor popnittång. Sedan kunde jag få bommen och kickroden på plats

Monterat fästet för blocket som Sture tillverkat på änden av spirbomen. Sture hade också svarvat nya stopp i aluminium för teleskopfunktionen. De gamla var av plast och fungerade inte längre. Helt plötsligt kunde bommen skjutas ihop. Sedan var det att montera ändstyckena så var den klar.

Sprayhooden har varit iväg för tvätt och impregnering och när jag fick tillbaks den monterades den.

Jag fick ligga på segelmakaren då vi hade beställt ny stackpack och bimini. Han var inte klar med dom trots att han haft 5 månader på sig under lågsäsong. Nåväl nu sitter dom båda på plats. Jag har också bett honom rätta till kapellet för genuan. Den nya genuan visade sig skapa en större diameter när den var inrullad än den förra och nu gick det inte att få dit kapellet. Kapellet är lovat till i morgon Måndag.

Jag har pumpat ut det sista av dieseln, öppnat manluckan och gjort rent dieseltanken. Det var 10 år sedan sist men tanken var förvånansvärt ren. Bara lite klegg i botten. I samband med det monterade jag en ny impeller. Till sist måste jag fylla på diesel och lufta systemet.

2 nya brännare monterades i köket varav den ena visade sig läcka fotogen trots att kranen var stängd. Jag anmälde felet till leverantören och dom vill ha tillbaks den felaktiga. De kunde inte skicka en ny brännare till Trinidad så den får min gode vän Torbjörn ta med sig till Martinique när han anländer dit. Den felaktiga får jag skicka från Sverige när jag kommer hem.

Vi har haft problem med att tri-colour och ankarlanterna inte har fungerat på sistone. Det krävde en del felsökning med ett antal turer upp till masttoppen. Som tur var har jag lärt känna en holländare som hjälpt mig med uppstigningen. Vi har steg i masten så egentligen är det bara att klättra men man vill ha säkerheten av en båtsmansstol och när man väl ska jobba där uppe är det tryggt att kunna sitta i stolen. Till slut har jag funnit avbrottet nere vid mastroten.

Vårt cutlesslager har fört oväsen på senare tid just vid starten så det behövde bytas. För att göra det behöver man montera loss rodret, sedan propellern och till sist propelleraxeln. Då kommer man åt lagren som ska gå att dra ur hylsan ned en gängad stång. Nu visade det sig att lagret satt som berget så jag var tvungen att såga en slits i det innan det ville ge med sig. Montering av allt i omvänd ordning.

Botten måste ju också slipas och målas med ny bottenfärg. offeranoderna tas bort och göras rena och sättas tillbaks. Jag har också rubbat och polerat bordläggningen.

Bogpropellern behövde ett oljebyte. Det visade sig svårt att få tag på rätt olja till det. Efter att frågat på kontoret hittade jag en olja som leverantören av bogpropellern godkände.

Vår dingedurk som är av PVC är med tiden känslig för solljuset som det finns gott om här i Karibien. Det som händer är att durken blir kladdig och brun och därmed blir fötterna också kladdiga och bruna vilket inte är så angenämt. Jag hade hade beställt en speciell färg från USA som jag nu har målat den med. Att få flugit sprayfärg är ett problem men det är en annan historia. Hur som helst fick jag hit färgen och kunde åtgärda durken.

Vi har haft ankarkättingen hängandes från fören för att den skulle spolas med regnvatten och nu var det dags att spela in den till sin plats i ankarboxen.

Ja, det var en del av det arbete jag sysslat med sedan jag anlände hit för snart en månad sedan. Förutom det jag beskrivit är det en massa småsaker som har behövt göras som t.ex. köpa fotogen, kolla att alla instrument och el ombord funkar.

Det ser ut som att jag kommer att sjösätta kommande onsdag den 13/3. Innan dess måst jag handla mat och stuva undan alla prylar som nu ligger utspridda precis överallt. Det blir gärna så när man år i full gång med arbete på båten.

2

Sent idag landade jag på flygplatsen i Port of Spain.

Innan dessa hade jag tagit flyget från Landvetter klockan 07:50 för transport först till London Heathrow. I London hade jag bokat en National Express för anslutning till Gatwick. Jag hade 4 timmar på mig innan planet till Trinidad skulle gå. Det sägs att 3 timmar ska räcka om man ska byta flygplats. Jag tyckte 4 timmar var lagom.

Väl framme ställde jag mig i kön för inget att deklarera. När jag kom fram till tullaren frågade han mig om jag hade några båtdelar i packningen. Det hade ju varit ganska dumt att säga nej när han visste att jag kommit in på en enkelbiljett och att jag hade visat brevet från Power Boats att jag hade min båt här.

Detta resulterade i att jag fick besöka kontoret där en tjänstekvinna fyllde i lite papper och meddelade tullen i Chaguaramas att det var en båtägare på gång.

Jag skulle alltså vara tvungen att besöka 2 tullinrättningar innan jag kunde åka till båten. Vid utgången stod där en man och frågade om någon behövde taxi. Passande tyckte jag och vi förhandlade om priset. Under färden frågade jag om han kunde tänka sig att vänta en kort stund utanför tullen och det gick bra. Väldigt skönt eftersom det är en bit bort till varvet och att släpa 2 resväskor den sträckan efter 18 timmars resa var inget som tilltalade mig.

Nåväl, inne hos tullaren bad han mig att lägga väskan på ett bord och öppna den. Jag började plocka ur mina grejer men då säger han stopp stopp, du behöver inte ta ur något. Stäng väskan. Märkligt, allt detta spektakel för ingenting. Tullaren tittade aldrig i väskan utan höll på med pappersexercisen medans jag öppnade och stängde väskan. När väskan var stängs var pappret stämplat och påskrivet och jag kunde lämna och fortsätta färden till båten.

När jag kommit fram utförde jag minsta möjliga uppgifter, Elen kopplades in och kylen startades. Sedan var det till att koja i den 30 grader varma ruffen. AC’n får jag först i morgon.

Jag kom till kojs klockan 24 och sov 3 timmar då min kropp tyckte att det var morgon.

2

Idag på eftermiddagen hämtade taxin oss som var förbeställd. Det har kontoret här på Power Boats fixat.

Vi flyger direkt till London, Gatwick med British Airways och sedan därifrån med Norwegian till Köpenhamn där vi tar buss till Göteborg. Det tar tid att resa från Trinidad. Vi är på resande fot i gott och väl ett dygn.

När vi kommer in på Centralstationen möter vår son oss och vi åker hem till Jonas och Anna där ett par sköna sängar väntar på oss.

1