TRUD's logg

Idag tog vi bussen ner till San Agustin för att hälsa på morbror Leonard och moster Inger som hade tagit en paus från regn och kyla i Sverige. Vi åt lunch tillsammans som Leonard insisterade att få bjuda på. Vi blev sittandes i restaurangen vid poolen hela eftermiddagen och timmarna passerade. Vi kom iväg så sent att det var mörkt när vi steg ombord på bussen. Jättetrevligt var det och tack så mycket för middag och sällskap.

0

Jaha, idag är dagen då vi blivit lovade att få en plats på brygga J plats 17. Skepparen ropar upp kontoret och bad att få prata med Jose. Jose är inte på kontoret så vi får vänta tills han återkommer.

Efter en stund dyker Jose upp med sin gummibåt och förklarar att båten som ligger på den plats vi skulle flytta till har ångrat sig och vill ligga kvar. Jose har dock en ledig plats på  andra sidan J-bryggan som ju egentligen är anpassad för båtar som är minst 2 m längre än vår men det är ju inte vårt problem att marinan går miste om denna större platsen men han säger att vi kanske får flytta på oss om en mindre plats blir ledig. Vi säger att det är inga problem och att vi i så fall gladeligen flyttar bara vi får komma längre in i hamnen.

Vi blir vägledda av Jose till vår nya plats. Den är inte bara lång utan bred också. Detta gillar vi eftersom man då slipper att ligga och gnaga på grannarna. Det finns gott om luft mellan oss och båtgrannarna. Vi får också 2 aktertampar vilket känns skönt då vi ju inte kan kolla konditionen på dess förankringar i kättingarna som ligger på botten. Vi lämnar ju båten längre stunder ibland och då känns det tryggt att ha 2 om en skulle ge sig. Enda problemet här är att aktertamparna precis räcker till vår korta båt.

Här inne rör sig vattnet mycket mindre än ute på brygga S så vi känner oss väldigt nöjda att få ha kommit in hit. Att vi skall behöva flytta på oss tror vi inte på.

0

Idag tyckte vi att det gått ett tag sedan vi kollade upp hur vi låg till för att få komma in till någon av de inre bryggorna så vi cyklade bort till hamnkontoret för att höra hur det går.

Vi kommer in och där sitter Fernando som tidigare hade visat oss kölistan där vi då stod på andra plats. När vi frågar hur listan ser ut idag och om vi har gjort någon progress hämtar han listan från väggen, springer ut genom dörren och blir borta en längre tid. Säkert 10 minuter.

När han kommer tillbaks sätter hans sig och ringer ett telefonsamtal. Jag ser då att TRUD står sist på listan med 7-8 båtar framför. Det var inte den progressen vi hade förväntat oss.

Efter lite snack blir vi lovade att få en plats på brygga J plats 17 men först på Söndag då båten som ligger där skall ge sig iväg. Det är bara att anropa hamnkontoret på kanal 11 så fixar Jose detta. Nu ska det bli intressant att se om detta kommer att fungera. Seeing is believing.

0

Svenska marinens skolfartyg Gladan har legat här i Las Palmas och väntat på ny besättning. Idag gav dom sig av och vi hade första parkett för att se henne ta sig ut ur hamnen.

Gladan på väg ut ur hamnen.

Gladan på väg ut ur hamnen.

Gladan på väg ut ur hamnen.

Gladan på väg ut ur hamnen.

0

När man cyklar här så gäller det att inte stirra ner i marken. Cykelbanorna är belamrade med en massa stolpar. I Sverige har jag svårt att tro att något sådant här skulle vara tillåtet.

Det kan göra ont.

Ser man inte upp här kan man braka in ett elskåp. Missar man det far man kanske nerför trapporna. Har man tur kanske cykelbanan just passeras av fotgängare som skall över gatan. Kollisionen blir ju lite mjukare då.

Håll koll!

Vi undrar varför det finns trappor ner till gångbanan. Kanske för att någon fotgängare skall nå fram till den stackars cyklisten när han ligger halvt eller helt ihjälslagen och som i hög fart smackat in i stolpen till vägskyltarna.

Rena dödsfällan!

Även på trottoarerna gäller det att se upp. Keps med stort brätte avråds det från. Här har vi av naturliga skäl inte sett någon cykla. De håller sig på vägbanan här. Annars cyklas det lite hur som helst men här verkar det finnas självreglering.

Håll koll framåt.

0

I dag fick vi monterat upp den fina bilden på våra barn. Den intar nu hedersplatsen på huvudskottet. Alltså, huvudskott är inte vad man kanske tror om man är oinvigd i båttermer. Det är inte frågan om att taga någon av daga. Huvudskottet är ”väggen” som sitter under masten och som brukar vara det största skottet ombord.

Våra söta barn.

0

Vi hade köpt oss några goda köttbitar. 2 tjocka bitar oxfilé. Det heter ”solomillo de buey” som vi sa vid köttdisken. Vi använde oss av det spanska lexikonet som Petra hade med sig när hon var här för en månad sedan.

Vi hade förväntat oss ett väldigt fyrverkeri eftersom vi ligger nära en storstad och spanjorerna verkar var mycket för oväsen men inte en enda raket såg vi före 12-slaget. Precis när det gamla året övergick i det nya avfyrades det några raketer. Prakten av dessa var en besvikelse. I Torslanda har vi upplevt ett helt annat fyrverkeri än här. Rätt många nödraketer skickades också upp. Detta får man ju inte göra även om det är nyår. Vi skulle inte vilja hamna i sjönöd strax efter 12-slaget en nyårsnatt. Då är det nog ingen ide att slösa med nödraketer då de knappast kommer att tas på allvar.

Apropå att spanjorerna gillar oväsen så har de ett väldans hålligång på danslokal och nattklubbar här i närheten. Vi har svårt att förstå varför det är så mycket bättre att ragga en partner klockan 5 på morgonen än låt oss säga kl 1. Snarare är väl omdömet klart sämre i ottan om man varit uppe hela natten. Men det kanske är precis som när EU-parlamentarikerna skall förhandla fram ett nytt avtal av något slag, vilket alltid verkar komma i hamn efter en lång natts överläggningar. Det gäller att trötta ut motparten eller själv bli så utmattad att man accepterar vad som helst.

Som tur är så ligger vi en bra bit ifrån dessa tillställningar så vi besväras inte nämnvärt av dem. Nu syftar jag på nattklubbarna och inte EU-parlamentet även om vi inte direkt besväras av dom heller just nu.

0

Det kändes lite konstigt när vi konstaterade att det är julafton idag. Det kändes mer som midsommar förutom att vi hade julbonaden på skottet med tomten som nu hade avancerat till sista positionen. Jullunchen kunde lätt förväxlas med en midsommar dito.

Julafton eller midsommar.

På kvällen gick vi upp till en restaurang som vi tidigare besökt och som då hade serverat en väldigt god måltid. Den är italiensk men måste tidigare varit kinesisk eftersom inredningen starkt påminner om en kinakrog. Vi kallar den den italienska kinakrogen. För övrigt tog vi det lugnt. Julafton verkar inte vara dagen då spanjorerna firar. Det är nog Juldagen som är deras stora dag.

0

Efter några dagar i hamnen som är väldigt skumpig går vi in till marinakontoret för att höra oss för hur vi ligger till i kön för att få en plats i den stora hamnen. Vi tar en nummerlapp och kommer till slut fram till Fernando och frågar hur det går med kön.

Det visar sig då att vi inte alls finns i någon kö. Han säger att vi är inne i marinan vilket vi har lite svårt att hålla med om. Marineron som eskorterade oss till den lilla skumpiga hamnen lovade att komma tillbaka dagen efter för att prata med oss men det glömde han nog av och vi trodde ju naturligtvis att platsen var endast tillfällig. Vi påpekar detta och Fernando försvinner ut ur kontoret och pratar en stund med marineron.

Han kommer sedan tillbaks och dom har ordnat en plats på brygga S. Den är inte lika central som den vi hade när vi lämnade för Puerto Rico men helt ok. Den ligger som sista plats längst ut vilket kan vara en fördel eftersom man slipper alla andras spring förbi båten.

Trud längst ut på brygga S.

0

På morgonen måste vi flytta oss igen till en plats i en annan liten hamn söder om den vi egentligen vill ligga i. Vi blir eskorterade av en marinero i dinge bort till vår nya förtöjningsplats. Här är det inte alls lika trevligt som i den stora hamnen men det är bättre än att ligga för ankare.

Den enda pontonbryggan i den lilla södra hamnen.

Infarten. Hamnen är ganska oskyddad för ostliga vindar.

0