Nu har vi målat färdigt våran logga. Vi har använt cadverktyg och Pia’s konstnärliga förmåga för att åstadkomma denna tagg. Det har taget några dagar att få den färdig, men nu pryder den sin plats strax innanför vår pontonbrygga.
Varför spänner damen i fråga sina muskler ? Jo, detta är Tor’s starka dotter vid namn TRUD.
Idag har vi varit iväg och ridit häst. Vi hade bokat med Paulo Ornelas som kom och hämtade oss vid marinabaren kl 10. Det verkar vara någon slags standardtid här om man skall ut på äventyr.
Paulo hade varit och fångat in 3 hästar som vi skulle använda. En hade han ståendes hemma och spände den efter bilen och körde långsamt ut till startplatsen för vår hästvandring. Hästen följde snällt med efter bilen. Efter att Paulo sadlat alla 3 hästarna var det dags att sitta upp och få lite instruktioner hur man tyglar djuret.
Vi vandrade upp på Pico do Facho. Inte ända upp men ändå högt upp med fantastisk utsikt. Vi var lite för upptagna med att hantera hästarna över sten och diken för att få tid att fotografera men det var en fantastiskt fin upplevelse att på hästrygg ta sig upp dit.
Vi fick ändå några bilder tagna när vi kommit ner på slät mark igen och var på väg tillbaks till utgångspunkten.
Paulo har 21 hästar som all går fria på norra delen av ön. De är som vildhästar men inte särskilt vilda. Mycket snälla och lätta att hantera var dom. Förmodligen mår dessa hästar väldigt bra i sin fria natur. Dom vattnas och matas så att dom håller sig kvar.
På väg tillbaks.
Pia på hästen.
På väg tillbaks.
Paulo framför på sin häst.
Idag hade vi bokat en utflykt med Lazemar turismo. Kl. 10 kom Sofia med sin jeep och plockade upp oss vid marinabaren. Det vara bara Pia och jag förutom Sofia i bilen.
Vi fick en väldigt personlig visning av ön och vi tog oss runt längs öns kuster. Sofia har bedrivit sin verksamhet i 14 år.
Sofia med sin Jeep.
Väderkvarnar så som dom var förr.
Hamnen sedd från toppen strax ovanför.
Stranden på Porto Santo 9 km lång.
Nedan visas ett hus så som det byggdes tidigare. Huset här är nybyggt men med material och byggnadssätt som förr.
Ett traditionellt hus här på Porto Santo.
Vi besöker en gård som är återskapad i skick så som den var när det bodde folk här. Mannen som restaurerat detta är arvinge till de människor som levde här.
Gården vi besökte.
Kyrkan bestämde det mesta. Tydligen behövde mannen större beskydd än kvinnan av korsen att döma.
Sängkammaren i huset.
Köket och eldstaden.
Vi är nu på norra sidan av ön.
All sand som utgör den fina stranden på sydsidan kommer från denna öken som befinner sig på andra sidan ön. Den norra sidan. Genom årtusenden har den förflyttats av nordanvinden över ön och lagt sig väldigt lämpligt där. Sandformationerna här är hårda men har nötts ner av erosionen. Sofia förklarar att sanden är hälsobringande och Pia provar att smörja in handen med den. Det blir en fet hinna på handen.
Sandöknen.
Sandöknen.
Sandöknen.
Pia och Hasse i Sandöknen.
Efter öknen besöker vi lämpligt nog en oas. 1991 drabbades Porto Santo av en oljekatastrof då tankern Aragon förorsakade ett oljeutsläpp. Oasens skapare var på den tiden surfinginstruktör och kunde av förklarliga skäl inte fortsätta med sin verksamhet utan började att bygga upp denna oas som nu inrymmer massor av exotiska fåglar, sköldpaddor och även en struts.
Oasen mitt på ön.
På nordvästra sidan av ön finns dessa klippor och man ser här att de håller på att ”rosta”.
Oxiderat berg.
Oxiderat berg.
Här på ett ställe finns en bergsformation som starkt påminner om ön Staffa i Skottland som vi besökte 2011. Sofia förklarade att dessa pelare bildas när lavan möter kyla. Då spricker berget så att dessa uppstår.
Lava som stelnat.
Idag tittade vi in hos Christopher Columbus. Nåja, han var inte där. Vi antar att vi kom lite sent. Ungefär 500 år eller så. Vi tog i alla fall några bilder på hans hus.
Han levde här några år innan han begav sig av västerut. Under tiden han bodde här gifte han sig med en dam från ön, Filipa de Moniz som var dotter till guvernören på Porto Santo.
Columbus hus.
Inne i Columbus hus.
Gårdsplanen utanför.
Här i Porto Santo är det tradition precis som i Horta på Azorerna att måla en flagga eller figur som representerar båten man seglat hit i. Vi har fotat av de svenska taggarna vi sett här och om det är någon som känner igen sin eller någons får man gärna kommentera.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Svensk tagg.
Vi har haft fin vind från nord under gårdagen och natten och kommer fram och rundar angöringsfyren Ilhue de Cima. Vi går in i hamnen efter att det ljusnat strax efter kl 7. Skönt med dagsljus när man skall förtöja.
Vi har båda i princip varit utan sömn sista natten så det är skönt att kunna gå och lägga sig i våra goa kojer förut.
Efter några timmars sömn vaknar vi vid halv 1. Vi går upp till hamnmyndigheten för att klarera in. Man skall besöka både hamnkontoret och tullen.
Besöket på hamnkontoret avlöpte smärtfritt.
Sedan gällde besök hos tullen som huserade i en container. Vi sätter oss och lämnar våra pass och skeppspapper.
Skepparen är uppenbarligen fortfarande ganska trött och uppfattar inte frågorna helt rätt. Tullaren ville veta var vi var senast men skepparen uppfattade bara delar av frågan och svarar Gothenburg. Tullaren skakar långsamt på huvudet och säger Noooo. Han ställer frågan igen och skepparen svarar glatt Sweden. Pia känner att det är dags att lägga sig i och säger att vi inte kommer direkt från Göteborg och att tullaren vill veta senaste hamn. Då var den frågan utredd.
Tullaren tar på sig sina mörka solglasögon, tittar i våra papper och ser riktigt tuff ut.
Han frågar hur länge vi tänker stanna. A fortnight svarar skepparen. Fortnight ? Undrar tullaren. Pia är hungrig och bryter in igen. Two weeks. Aha 2 weeks säger tullaren.
Sedan vill tullaren vara lite social och börjar prata om ABBA. Skepparen säger öhh. Pia bryter in igen. Ja ABBA var ett svenskt popband.
Efter detta vill tullaren veta om vi har AIS. Jodå svarar skepparen. Det första vettiga svaret från det hållet. Sedan ville han veta om vi haft den på hela vägen och det svarar vi jakande på. Konstigt nog vill han tills sist veta om vi har radar. Vi fattar inte varför han ville ha reda på det.
Då är vi klara med denna krävande uppgiften och kan återvända till båten.
Marinan i Port Santo med de höga bergen norr om.
På natten mellan torsdag och fredag kommer det äntligen lite vind från SO och vi kan börja segla. Det är ganska tröttsamt med så lång motorgång som vi har haft. Ca. 2 dygn blev det.. Nu gör vi i stället 6-7 knop och kan beta av sträcken i en helt annan takt.
Vinden har sedan i natt södrat och just nu, klocka är 3 på e.m. ligger vi precis upp på vår kurslinje. Den kommer nog att fortsätt vridningen emot och gå över på NW så det blir till att slå när det bär bättre mot målet på andra bogen. Vi har nu 210 nm kvar till Porto Santo och vi beräknar vara framme på söndag om vinden håller i sig även om vi får göra lite kringelikrok p.g.a. vindskiftet. Vi längtar till bad. Det skall vara 23 grader i vattnet och med den temperaturen kan även skepparen tänka sig att doppa sin lekamen i det blå.
Nu har vi snart varit på väg i 2 dygn från Sines på vår överfart till Porto Santo, Grannö till Madeira där mången svensk varit på charterresa. Vi gick vid midnatt natten mellan tisdag och onsdag. Under natten hade vi en fin NO bris och kunde segla med makligt tempo och spirad genua i 4-5 knops fart.
På morgonen dog vinden ut helt och vi fick bli motorbåt igen. Motorn har fått gå hela gårdagen, natten och hela dagen idag. Nu har i alla fall dyningen lagt sig en smula så gungandet har minskat till kanske inte en behaglig nivå men ändå uthärdbart. Vi förväntar oss att vi om halvtannat dygn skall få en nordlig vind som skall bära oss de sista 150 nm fram till vårt mål. Vi hoppas att detta stämmer. Då borde vi vara framme på söndag.
Igår fick vi en liten medpassagerare.Det var en liten, liten fågelkrabat som sökte en plattform att vila ut sig på. Till kvällen sökte den sig in under en av våra sittdynor för att sova. Tyvärr så var den död på morgonen. Vi försökte mata den med brödsmulor men den kanske endast åt insekter och det hade vi inga att bjuda på. Bilder på den lille stackaren kommer när vi kan ladda upp sådan.
I går hade vi fin kontakt med min f.d. kollega på 20 m bandet. Det blev en lång konversation. Nytt QSO är bestämt i morgon fredag.
Det susar omkring en otroligt massa fartyg i dessa vatten. Endast undantagsvis kan man slappna av i navigerandet m.a.p. att undvika kollision med dessa monster som trafikerar här. Det måste vara inloppet till Medelhavet och trafik upp till norra Europa som orsakar denna uppsjö av fartyg. Vi upplever en helt annan intensitet mot när vi gick över Biscaya.
I går kväll säger Pia att det inte går att pumpa ut från toaletten. Aj då. Det visar sig att den nedre flänsen som håller kolven har delat på sig och består numera av en ring och ett rör med innergänga.
Jag kontaktar Luis här uppe vid marinan. Jag säger till honom att jag behöver hjälp med att hårdlöda ihop delarna. En rörmokare eller någon på en mekanisk verkstad borde klara av detta. Hade jag varit hemma hade jag bara gått ner i garaget och fixt det i ett nafs, men nu är jag ju inte det, och då hade jag ju inte varit här och det hade ju varit synd.
Luis erbjuder sig att köra till en verkstad som han har bra kontakt med och jag hoppar in i hans bil. När vi kommer fram och verkstadens ägare tittat på delarna visar det sig att han vill tillverka en ny och att den skall kosta EUR 30. Jösses det var billigt. Jag kollar så att dom är medvetna om att det skall vara ”Bronze” och inte ”Brass” (Brons och inte Mässing) visar det sig att dom har full koll på att det skall vara brons. Fantastiskt billigt med tanke på att det också skall svarvas gängor inuti delen.
Vi är där vid 10 -tiden och de lovar att ha delen klar senast kl 3 på eftermiddagen. Vilken service.
Luis har inte tid att skjutsa mig hit på eftermiddagen men jag förklarar att det är inga problem. Jag har cykel att ta mig hit med. Då visar han mig 2 ggr sträckan för att jag skall känna igen mig och hitta till verkstaden senare. Snacka om service.
Sedan när det är dags att hämta delen cyklar Pia och jag iväg till verkstaden, kommer dit, betalar EUR 30 för ett arbete som i Sverige säker skulle kosta det 3-dubbla.
På vägen hem passar vi på att ta vägen förbi Lidl och inhandlar en hel del matvaror. När vi skall cykla hem till båten börjar det regna men inte så farligt att vi blir särskilt våta. Bara lite, men det gör inte så mycket när vi ändå är på väg hem.
Väl hemma monterar jag ihop toadelarna och pumpen har aldrig funkat så bra som nu.
Under de här dagarna har vi bara haft det gött medans vi väntat på väder för att kunna gå över till Porto Santo, grannön till Madeira. Byn här ligger en bit ovanför hamnen och det har varit bra gymnastik att spatsera upp för backen när vi skall gå och handla.
Efter ett tag plockade vi fram cyklarna vilket gjorde det mycket enklare att förflytta sig. Dock inte uppför backen. Den var alldeles för brant för att det skulle gå att ta sig upp cyklande på våra hopfällbara små cyklar. Där fick vi leda upp dem, men sedan var det lätt att ta sig fram och auktionsradien ökade markant.
En av dagarna tog vi en tur norrut längs den fina cykelbanan som går här längs stranden. Nedan finns några bilder från den turen.
Norra piren till hamnen där vi ligger.
Pia och våra cyklar.
Här borta bodde det en massa katter.
Hasse, våra cyklar och en av katterna som bodde här.
