Vi latar oss med att köra 2 tvättmaskiner och hänger upp tvätten på linor över båten. Den torkar på ett nafs.
På kvällen går vi ut tillsammans med Ingvar och Tuija och äter middag.
Nedan finns lite bilder på hamnen i Figueira da Foz.
Marinan.
Trud och Hakuna Matata II vid pontonbryggan.
Strandpromenaden längs hamnen.
Det blir tidig avgång idag. Vi kom iväg tjugo i fem. Dagens etapp är 67 nm. Därför går vi i denna okristliga morgontimma. Det finns nämligen ingen vind så vi får gå för motor och vi vill inte brassa på för mycket då dieselförbrukningen ökar kraftigt med ökad fart. Så för att vara säkra på att komma fram i dagsljus går vi så tidigt. Vi kör motorn på 2200 rpm och gör då ca 5 knop.
Vid halv 1 kommer det lite vind och vi stöttar med enbart stor till att börja med. Efter hand ökar vinden. Ett tag funderar vi att sätt gennakern men vis av tidigare erfarenheter så avvaktar vi en stund. Snart blåser det alldeles för mycket för det seglet så det blir spirad genua i stället.
Vinden fortsätter att öka och vi får reva både stor och genua. Det är skönt att slippa gå för motor. När vi närmar oss Figueira da Foz piper det i rätt ordentligt och vi gör 6,5 – 7 knop mest hela tiden.
Skepparen har varit lite bekymrad över infarten till hamnen. Där finns en sandbank som enligt sjökortet skall ha ett djup på ca 4 meter vid lågvatten. Blåser det hård västlig vind så är det direkt farligt att gå in över den. För några år sedan slog en båt runt som försökte sig på detta. Skepparen lyckades inte ta sig i land och överlevde inte.
När vi närmar oss ser vi att ett lastfartyg är på väg ut. Det har ett djupgående på 6,4 meter och vi ser att det inte är några brytande sjöar vid infarten så då kändes det bra att fortsätta in i hamnen. När vi går in ser vi på ekolodet att djupet vid infarten aldrig understiger 9 m så det var nog muddrat ordentligt. Vi kommer in och förtöjer vid en av pontonbryggorna.
Efter halvannan timma kommer ”Hakuna Matata II” in. Vi har informerat dem om att det är lämpligt att förtöja vid ankomstkajen för då slipper man går runt som vi fick göra. Problemet är bara att den är upptagen av 2 båtar. Jag står på pushpitten och gestikulerar för att visa Hakuna Matata att dom kan lägga sig vid sidan om oss.
När jag står där uppe hör jag en röst från bryggan som undrar om jag behöver hjälp. Det är Tord i Ayla som vi träffade i Baiona. Dom skall tyvärr gå tidigt nästa morgon.
Nedan finns en bild på den långa bryggan vi fick gå för att komma iland. Lika långt tillbaks på land fick man gå för att komma till hamnkaptenen för incheckning.
En låååååång brygga.
Vi har legat här och väntat ut 2 perioder med hård sydlig vind. Inte bara det, det har fallit en massa vatten uppifrån också. I måndags när vädret var lite bättre passade vi på att ta en tur in till Porto. Vi tog tunnelbanan som mest gick ovan jord. Det var ju trevligt för då kunde man se sig omkring. Det var inte helt enkelt att lösa biljett men vi fick hjälp av ett par portugisiska ungdomar. 4 zoner var det som gällde. Hur ska man veta det ? Sedan skulle man hålla upp biljetten vid en gul stolpe. Hur ska man veta det ? Det verkade som att vi gjort rätt för det kom kontrollanter och kollade biljetterna och dom hade inga synpunkter.
Här är några bilder från Porto som vi tyckte var en trevlig stad där man renoverat med försiktighet.
Kyrka.
Kyrka.
Kyrka.
Rio Douro.
Häftig kakelvägg. (På en kyrka)
Ja, som ni ser behöver man inte bli svettig för att ta sig till kyrkan. Det finns hur många som helst.
Är man fikanödig behöver man inte heller bli svettig. Det är något helt otroligt vad det finns många fik här. Hur mycket sötsaker och bullar som helst. Släng er i väggen lattemammor. Här ligger ni långt i lä.
Portugiserna verkar väldigt trevliga och hjälpsamma. De flesta är ganska bra på engelska också. Kan dom inte det så pratar dom på i alla fall även om man ser ut som en fågelholk.
Idag 17/9 har vädret varit toppen men vi har ändå legat kvar här för att vågorna skall få lägga sig lite.
Vi hade tänkt gå kl. 12 idag och hade meddelat hamnkaptenen detta i går. Inga problem, ropa på kanal 9 så öppnar vi bron sade han. Va bra tyckte vi. När klockan närmade sig 12 och vi tänkte gå ropade vi som vi kommit överens om. Men, inget svar. Vanudå ? Inge svar ? Vi ropar och ropar, först med den handburna VHF’en och senare med den fasta som har högre effekt och vars antenn sitter i masttoppen. Är hamnkaptenen på lunch i stan borde han ändå höra oss. Nä, ingen svarar.
Manövercentralen för bron står öppen så skepparen kliver in och kollar om han kan öppna själv men det verkar lite vanskligt eftersom all knappar och spakar har text på portugisiska. Hmmm, jag vågar mig nog inte på att prova.
Jag går tillbaks till båten och då hör jag hur en engelsman ropar på hamnkaptenen. Jag svarar och säger till honom att lägga sig vid den yttre pontonbryggan och vänta på hamnkaptenen som skall vara tillbaks efter lunch vid 14-tiden. Jag tror att han uppfattade mig som hamnkapten.
Efter en liten stund ropar jag på marinan igen för att få bron öppnad. Då svarar engelsmannen att jag skall lägga mig på pontonbryggan bakom honom och invänta hamnkaptenen som kommer vid 14-tiden.
Jag förklarar då att mitt problem är inte att komma in i hamnen. Mitt problem är att få svängt bron för jag vill komma ut. Han ursäktar sig då med ”my fault”.
Här håller vi på och agerar hamnkapten om varandra på kanal 9 utan hamnkaptenens vetskap. Det gick ju ganska bra trots allt.
Halv 2 ser Pia att bron är öppen och att en båt håller på att gå in i hamnen. Skepparen kutar upp och frågar närmaste person vem som öppnat bron. Då pekar han på sig själv. Vi blev lovade av hans kollega att bli utsläppta kl 12 säger jag till honom. Det vara bara att ropa på kanal 9. Vi har ropat i mer än en timma men ingen har svarat. Han blir förlägen och ursäktar sig ett antal gånger. Jag säger då att alla kan begå ett misstag och går ner till båten och vi ger oss iväg. När vi passerar bron står han där och ursäktar sig igen. Det är ok säger vi och vinkar farväl.
Idag blåser det lite grann och vi kan segla halvannan timma med god fart men sedan minskar vinden. Vi har radiokontakt med den svenska båten Hakuna Matata II. Dom kom ju iväg drygt 2 timmar före oss och är nästan halvvägs framme till den nya natthamnen. Då vi inte vill komma fram i mörker får det bli motorgång. När Hakuna Matata kommit fram ropar dom och meddelar att dom ordnat en plats för oss så det är bara att gå rätt in och lägga oss vid sidan om dem.
Vi kommer fram precis lagom tills det börjar mörkna så det var skönt att kunna bara lägg till och inte behöva ordna med formaliteter.
Vi tar det lugnt idag och ägnar oss åt att titta på ”stan”. Vi åker upp till templet som ligger högt uppe på en topp. Det blir linbana både upp och ner.
Tempelbyggnaden.
Vy över havet söderut.
Rian österut.
På väg ner från templet.
Idag efter frukost kastade vi loss tamparna och tog oss ut och rundare revet vid infarten till Baiona. Det var en ganska kraftig dyning och lite vind så det fick bli motor hela vägen. Vid utfarten bröt sjöarna kraftigt vid reven. Det bildades höga vattenkaskader.
Soligt och fint var det i alla fall och de drygt 30 nm gjorde vi på ca. 6 timmar och kom in i högvatten. Nu var vi i Portugal. De flesta hamnar här har en vall som ligger strax utanför hamninloppet och är den för grund kan det vara besvärligt att ta sig in och ut. Viana do Castelo är en av de som är relativt djup så det gick fint att gå in.
Vi kommer in som den sista av de båtar som gick från Baiona. De andra båtarna ligger vid pontonbryggan ute i floden. Det är den s.k. ankomstkajen som man skall gå till först för att sedan få instruktioner av hamnkaptenen. Vi ropar upp honom och till vår förvåning talar han om för oss att vi skall gå rätt in i hamnen. Han skall bara öppna bron för oss. Besättningarna på de andra båtarna ser häpet på när vi fortsätter in och förtöjer på en alldeles utmärkt plats. Det visar sig att de andra får ligga kvar ute i floden. Snacka om räkmacka.
Vi tar en sen promenad i samhället och finner den väldigt vacker. Små gränder från en svunnen tid.
Av förståeliga själ tar vi det rätt lugnt de här dagarna. 6 dygn på Biscaya är ingen vandring i parken om man säger så.
Det blir ett par restaurangbesök men vi upplever inte maten det bjuds på som någon höjdare. Lite båtunderhåll har det också blivit. Vi hade ett litet läckage vid styrbords främre mantågsstötta och det är nu åtgärdat. Man bör nog gå över allihopa men det får bli när vi ligger på Kanarieöarna.
På måndagen 7/9 kommer S/Y Ayla in med Tord och Pia. Vi går ut på kvällen och äter middag tillsamman. Innan bjuds vi på aperitif ombord på Ayla. Efter maten bjuder vi tillbaka ombord på Trud. Mycket trevligt umgänge tycker vi och kommer nog att ses igen, De sticker redan dagen efter.
Igår 8/9 står det två svenska herrar på bryggan och tycker vi är långt hemifrån. Det är ni också svarar Pia. Dom hade bilat hit så då kanske man tycker så. Efter ett par timmar står det 2 besättningar och knackar på och säger hej. Nu är vi helt plötsligt 3 svenska båtar här.
Idag 9/9 kommer det in en Allegro 33’a från Örnsköldsvik. Skepparen tyckte Trud var en fin båt. Inte så konstigt kanske när man har en likadan själv.
Nedan finns några bilder på byn som ha en mycket gammal arkitektur. Det var hit som Pinta, en av de 3 skeppen som Columbus seglade till Amerika med kom efter första resan. Det ligger en replika här i hamnen men jag undrar hur lik den är. Ser lite skum ut tycker jag.
Replikan av Pinta.
Idag kom vi fram till det efterlängtade Baiona eller Bayona. Båda stavningarna verkar vara gångbara. Vi har haft hyggliga vindar under hela överfarten men temperaturen har inte inbjudit till att vara så värst mycket ”utomhus”. Vid några tillfällen har vi suttit på fördäck och umgåtts med delfinerna.
När vi närmar oss nordvästra hörnet på Spanien ökar vinden och till slut har vi stormfock och 2 rev i storen. Sjön är ganska grov och Trud tar några sjöar över sig men segelföringen är precis rätt och vi tar oss ner förbi Kap Finisterre. Vi har valt att gå innanför trafikseparationszonen och då hamnar man ganska nära land. Tanken var att vi skulle få sjölä men sjön beter sig ganska konstigt. Stundtals är den lugn för att helt plötsligt bli väldigt brant och otrevlig.
Senare minskar vinden och vi får slå ut reven, ta ner stormfocken och sätta genuan. Stormfocken får sitta kvar beslagen på fördäck. Efter några minuter blåser det 15 m/s igen lite för om tvärs så det blir till att återgå till 2 rev i storen och stormfock. Förbannat! Vad tror ni händer härnäst, jo, efter 10 minuter blåser det 5-6 m/s. Hur sa i ha ett ? Nu får stormfocken sitta och vi hjälper till med motorn när det inte behagar blåsa så det passar rådande segelföring. Undrar hur de hade gjort på en kappseglingsbåt? Trötta hade de blivit i alla fall. Det blev jag.
Sista biten in till hamnen går vi för enbart maskin då vinden försvinner helt. Vi kommer in till ett soligt Baiona och förtöjer långsides på gästbryggan. Skönt att vara framme och det är varmt. Första gången jag hör Pia säga så. Vi tar en promenad i byn och Pia svävar som på moln. Hon är verkligen i himmelriket verkar det som. Även skepparen njuter av den värmen.
Förtöjda vid gästbryggan.
Dessa dagar tar vi oss rakt söderut. Vinden är nordlig och vindrodret styr perfekt. Vädret är sisådär, ganska kallt och molnigt och vi tillbringar den mesta tiden inombords. Det blir rätt tråkigt att sitta där inne tyvärr, men men Baiona hägrar och vi tar gärna detta för det som komma skall.
Vi går vakt om vakt men ibland är det svårt att sova när man försöker göra det. Skepparen sitter vid ett tillfälle på vakt vid navigationsbordet och vaknar när huvudet är halvvägs på väg ner i durken. Som tur är reagerar han tillräckligt snabbt för att undvika en fraktur i skallbenet. Då är man trött. Senare sätter vi äggklockan på 15 minuter så att vakten kan kolla horisonten, AIS’en och radarn och konstatera att där ute finns det ingenting. Vi har sett väldigt få fartyg under överfarten. Endast vid den nordliga delen av Biscaya vid inloppet till Engelska kanalen såg vi något enstaka fartyg. Vi hade kunnat sova båda två hela nätter utan att komma i närheten av något fartyg men det kan man ju inte veta i förväg så det är nog bäst att hålla utkik.
Båten rör sig ganska kraftigt och det är en kamp att laga mat och att få den i sig. Vi sitter vid salongsbordet och hänger över tallrikarna, lutar dessa så att maten håller sig kvar på tallriken och man slevar i sig potatisar och köttbitar. Vi hoppas att detta bordsskick inte är bestående. I vart fall inte när man har gäster, är på restaurang eller är på middagsbesök hos vänner.
Vi var ju inte helt återställda från våra förkylningar innan vi gav oss iväg och skepparen drabbades av ett lätt ryggskott när han vid ett tillfälle skulle sätta spirbommen. Man kan tro att vi blivit hypokondriker när man kollar i ”rännan”. Där har vi lite medikamenter, allt mot hosta, feber och ischias.
Medecinrännan.
Lite fina upplevelser hade vi också. Vi hade en stjärnklar natt eller kanske månklar natt då vi filmade lite. Här har vi den.
Igår och idag har vi haft delfiner runt båten mest hela tiden. Jätteroligt att sitta på fördäck och se hur dom leker med bogskummet från båten. Det är ett riktigt skådespel. Idag såg vi ett fartyg som måste varit mycket märkligt. Vi såg det alltså inte visuellt utan på AIS’en. Där det befann sig var det över 3500 meter djupt men likväl hade det signalen för ”Hämmad av sitt djupgående”. Man undrar vad ett sådant fartyg sticker (hur djupgånde det är). Dess djupgående framgick inte av rapporten. Bild på hur det såg ut kommer när vi får tillgång till nätet. Igår när vi skulle äta middag hörde vi ett gnisslande ljud som vi inte hört tidigare. Efter ett tag kom vi på vad det var för något. Det visade sig vara våra följeslagare delfinerna som ”pratade” med varandra eller så sökte dom av sin omgivning med den inbyggda radarn. Ljudet hördes mycket tydligt genom skrovet.
Hämmad av sitt djupgående.
