TRUD's logg

Då skall vi ha en liten flagglektion. Det är inte helt enkelt att som gäst hålla reda på vilken gästflagga som skall föras under styrbords salning (vantspridare) för att hedra värdlandet. För att ge en vägledning visas här vilken som skall hissas när man besöker de brittiska öarna. Jag har med de flaggor som tillhör det brittiska samväldet.

Lite flaggor.

Flaggorna ligger utlagda enligt nedan.

Red Ensign                         Nordirland

Shetland                             Wales

Skottland                            Orkney

Uppe till vänster ligger alltså Red Ensign. Det är den flaggan man skall hissa när man befinner sig i England. Detta är också den flaggan som engelsmännen har som sin nationsflagga i aktern på båten såvida dom inte är medlemmar i ett kungligt segelsällskap. Då för dom Blue Ensign i stället och den är som man kan misstänka blå med Union Jack uppe i hörnet. Att föra Union Jack som gästflagga hade nog medfört en del syrliga kommentarer så det skall man låta bli.

Ur flaggsynpunkt tillhör Fair Isle Shetland så det är den man skall ha där.

0

Vi har ställt klockan på 05:00 och lämnar bojen i Pierwall kl 05:30. Det blir motor och stor i den svaga vinden. Fördelen idag är att vi har nordlig vind. D.v.s. Den är till att börja med på låringen och senare från aktern men ganska svag så vi fortsätter för motor. Vi vill hinna fram till infarten vid Stromness lagom till ”slackvatten” (tidvattenet vänder). Sundet har ganska stark tidvattenström. Den kan sätta med 8,5 knop i den smalaste delen av infarten och det har vi ingen möjlighet att övervinna. Lite spännande var det när vi kommer fram till sundet. Hade vi räknat rätt ?

När vi närmar oss infarten verkar det som där är strömfritt. Vartefter vi kommer längre in ser det ut som att tidvattnet är på väg att vända och det börjar ”ta emot”. Vi har nog räknar rätt men vi är aningen sena och det blir lite pirrigt. Om vi inte lyckas övervinna den påbörjade vattenströmmen ut i sundet blir vi tvungna att vänta 6 timmar utanför vilket kommer att bli ganska tråkigt.

Pia upplever sina längsta 10 minuter någonsin då hon studerar plottern och ser att vi under lång tid hade 10 minuter fram till hamninloppet. Detta berodde ju på att vår framfart minskade vartefter strömmen tilltog. Till slut lyckas vi övervinna tidvattnet och kommer in i hamnen. Det var nära att vi blivit en mössa kortare då Pia höll på att äta upp den i sin frustration över vår dåliga framfart.

Nu kom vi in till Stromness vid 2-tiden. Hade vi kommit till inloppet aningen senare hade vi inte varit här förrän kl 8 på kvällen.

0

Vi ger oss av vid 5-tiden på morgonen. Idag blåser det lite, ca 4 m/s från väst och det är omöjligt att segla. Vi går för motor och använder revad stor som stagsegel. När vi går ut från hamnen och skall runda nordudden hoppar det något för dj**ligt. Till slut kommer vi fri från stampet nära ön men p.g.a. den tidigare hårda vinden och att det nu nästan inte blåser någonting blir dagen en av de tråkigaste vi varit med om på öppet hav. Nu ångrar vi att vi inte gick dagen innan. Då hade vi visserligen haft hård vind och vågor på 4-5 meters höjd men vinden och sjön hade varit med oss och det hade varit bra fart på båten. Med nedrevad stor och stormfock hade vi nog haft en betydligt trevligare seglats västerut. Nu blev den otroligt seg. Vi gjorde stundtals endast 2,5 knop framfart genom vattnet och de 45 nm tog 15 timmar. Vi hade ju också motström när vi kom in på grundare vatten så över grund stod vi nog still ibland. Denna sträcka hade dagen innan förmodligen inte tagit mer än 6-7 timmar.

För att fördriva tiden och mota tristessen langar skepparen ut paravanen och bärgar hem 4 fina makrillar.

Goa makrillar.

Eftersom farten är så dålig i motsjön har autopiloten svårt att styra m.h.a vindrodrets roder så vi får ibland själva styra.

Vi kommer in till Pierowall på ön Westray på Orkney. Hamnen ser inte så aptitlig ut men dom har en ”Visitors Moring” (boj) som vi tar. Vi ligger fint i viken vid den och sover väldigt gott hela natten.

0

Eftersom MET-office gått ut med gale-warning och påstår att det skall blåsa upp till 20 m/s i vårt område bidar vi vår tid och ligger kvar här. Vädret idag är betydligt sämre med regn.

Vi donar lite med båten. Bl.a. sätter vi dit låsning på ryggstödet på babords salongssoffa. Tidigare har den öppnat sig och det ramlat ut en massa stuvad mat därifrån när vi krängt åt styrbord. Nu skall detta inte kunna hända.

0

Vi hade bestämt att vi skulle ligga kvar på denna fantastiska ö och vädret visar sig från sin bästa sida. Vi tar några promenader lite hit och dit. Vi är naturligtvis uppe hos lunnefåglarna eftersom vi inte kan se oss mätta på dom.

Här är några bilder från våra promenader.

Viken South Haven.

Viken North Haven där hamnen finns.

North Haven uppifrån. Trud vid kajen.

Massor av betande får finns här uppe i norra Skottland.

0

Efter frukost tar vi buss nr. sex söderut. Där vid Shetlands södra udde uppe vid fyren finns en fågelkoloni. Under åkturen passerar vi rakt genom Rompa. Platsen heter faktiskt så och det är inte någon mindre ädel del på någon Stjärtländare eller hur det nu stavas.

Resan dit ner tar en timma och man ser Nordsjön ut över östra kusten längs vägen. Massor av får finns här men de har ändå väldigt gott om utrymme för att gå och mumsa på gräset.

När vi stiger av bussen är det 3 km upp till fyren så det blir drygt en 1/2 mil att promenera.

Vädret växlar under tiden vilket vi känner igen från då vi var i Skottland för 4 år sedan.

På väg mot fyren.

Fyren Scumburgh Head längst söderut på Shetland.

Nedsikt uppifrån kullen vid fyren.

Tyvärr var detta den enda ”Puffin” (Lunnefågel) vi såg.

0

Vi knallar bort till Shetland Museum and Archives. Där finns en utställning om Shetlands utveckling från geologisk tid fram till nu. Speciellt intressant var skildringen av vikingatiden och perioden under 1700 och 1800 talet.

Här ser vi i jämförelse ett ganska modernt fortskaffningsmedel.

Bil.

Utanför såg vi denna lilla söta båt.

En färgglad liten båt utanför museet.

Idag var jag och hämtade ett Poste Restante som Jonas hade skickat. Jodå brevet låg allt där och väntade. Hyllan med dessa var väldigt liten vilket måste tyda på att man numera sällan utnyttjar denna förnämliga tjänst.

0

Då har vi fått 2 halva vinnare i den senaste tävlingen.
Det rätta svaret på frågan ”Vad har man gjort när man suggat ner skotet” är att som Anders och Björn skrivit man dragit ner skotet med ett block en bit mot däcket.

För ett helt korrekt svar krävdes att man förklarade
varför man gör på detta sätt. (Jag är enväldig domare)

Anledningen till att man gör så här är att när man minskar segelytan på genuan
genom att rulla in den flyttar ju sig skothornet förut och då hamnar skotpunkten för långt akterut vilket medför att övre delen på seglet får fel vinkel mot vinden så det fladdrar.

Ett alternativ till detta förfarande är att man har så kallade flytande skotpunkter. D.v.s. att man kan flytta blocket på däck med linor. Så har inte vi.

Och nu kommer prisutdelningen: Björn och Anders är välkomna att inmundiga 1/2 glas Mackmyra i vår sittbrunn var än vi befinner oss. Välkomna!
Ni delar alltså på vinsten.

Nedan visas hur det kan se ut.

Nedsuggat genuaskot.

0

Vi går bort till receptionen och idag vågar vi ringa på. Dörren öppnar sig och vi stövlar upp för trapporna och in till en hamnkapten som ger oss papper att fylla i.
Det är ju så att vi anlänt från ett land utanför EU och då är det noga med formaliteterna. Hamnkaptenen var väl medveten om att vi hade kommit dagen innan. Han hade sett på AIS’en att vi anlänt. Kanske hade han också sett två vilsna individer som stod utanför dörren och kliade sig i huvudet. Skall vi verkligen störa så här på en Lördag kväll.
Idag var det också den stora tvagardagen. Dessutom fick vi gjort lite tvätt.
Maskinerna var inte helt lätta att begripa sig på men med lite konsultation av andra seglare som hade gjort sina misstag ordnade det sig.
Det blir en öl på en pub bland livliga Skottar/Shetländare.

0