Vi går tidigt på morgonen och tar vägen öster om Grenada för att slippa ta oss mot vinden och ström senare. Om man skulle gått väster om ön hade det varit lite jobbigt sista biten för att nå Prickly Bay. Vädret är ganska dassigt så sikten är inget vidare och vi får några omgångar med regn på oss.
När vi kommer in känner vi inte riktigt igen oss. Det är ett ordentligt swell som vi aldrig tidigare upplevt i viken.
Vi tar bussen över ön för att inhandla fotogen till vår spis. Efter lite sökande hittar vi ett ställe där det verkar finnas några spritflaskor som det fyllts fotogen på. Jag kollar att vätskan är klar och det ser ut att vara god kvalitet så vi köper allt som butiken har förutom en flaska som ser tveksam ut och som vi ratar.
Det är alltså ingen näsa som är på vift. Blandarkranen på tvätthandfatet på toaletten har lossat eftersom brickan som ska hålla den på plats inte är av rostfritt stål utan av galvat svartjärn som det inte finns mycket kvar av efter 8 år. Faktiskt så lite att jag var tvungen att använda packningen som mall. Jag har några bitar rostfri plåt som nu kommer väl till pass.
Efter montage siter nu kranen fast och det är tätt runt fästet.
Efter en natts verkligt god sömn och frukost görs dingen klar och skepparen puttrar in till dingebryggan vid det södra varvet där jag vet att myndigheterna håller hus.
Väl där blir det en lång väntan på damen som är före mig. Jag tolkar det som att hon är agent för någon som inte själv vill hantera incheckningen. Hon springer iväg flera gånger för att hämta något papper som hon glömt eller inte visste att hon behövde.
Själv får jag vackert stå där och vänta. Man kan ju tycka att tjänstemannen bakom skrivbordet kunde sticka emellan med mitt ärende medans damen var iväg men riktigt så går det inte till i dom här länderna.
Nåväl efter säkert en timmes väntan är det min tur och eftersom jag har alla papper i ordning är jag klar på 5 minuter. Cruising Permit betalas med 50 EC.
Då var immigration klar. Var är nu customs (tull) då. Det skrivbordet är tomt. Tjänstemannen säger att jag måste åka över viken och utföra förtullningen i byggnaden vid kajen där färjorna befinner sig.
Det blir en dingefärd över hela viken och jag hittar en dingebrygga hos det andra varvet här i Tyrell Bay där jag kan förtöja dingen.
Sedan gäller det att hitta till tullen. Här finna höga långa staket så det blir till att ta en längre promenad och fråga sig fram till var tullen håller hus. Till slut hittar jag rätt. Här finns stora plakat att man måste ha mask på sig om man befinner sig inomhus. Jag tar på mig en mask och promenerar in till rätt lucka.
Ingen annan som jag ser bär någon mask. Det är bara jag.
Att klara av tullen går i ett nafs. Inga frågor om frukt och grönt, vapen eller vin/sprit. Sedan ska man till en annan lucka där man måste betala 8,10 EC.
Då är allt klart. Nästan, för jag glömde att köpa en ny gästflagga när jag var på andra sidan viken där en båtvarubutik ligger så det blir en färd tvärs över viken igen innan jag kommer tillbaks till Pia som tyckte det tog lång tid även med tanke på att vi befinner oss på Grenada. Då kan vi hala den gula pestflaggen och ersätta den med Grenadas gästflagga.
När vi sent på natten kommer ner till sydudden på St. Lucia drabbas vi av en kraftig motström. Strömmen sätter emot som värst 3,5 knop. Det är en sträcka av ungefär 25 Nm som vi behöver ta oss över för att komma till ett område med bara 0,5 knop. Gör man bara 1,5 knop över grund tar 25 Nm rätt lång tid. Nu lättar strömmen gradvis så frampå förmiddagen är det värsta över och vi börjar göra god fart igen.
Under förmiddagen passerar vi St. Vincent och Tobago Keys. Vinden har under dagen ökat och vridit lite emot men vi klarar ändå att ligga upp till västra udden på Cariacou och kommer in till ankringen vid 14-tiden. Det blåser 20 knop (10 m/s) när vi fäller ankaret.
Vi är rätt trötta och bestämmer att vi låter den gula flaggen hänga kvar tills i morgon. D.v.s. vi checkar inte in idag utan pumpar upp dingen och monterar motorn imorgon så att skepparen kan ta sig in till Immigration och tull för att utföra det formella.
Igår var vi inne på marinan och tvättade och checkade ut och idag lämnade vi Le Marin strax före klockan 9.
Tidigare hade vi tänkt gå till Bequia men efter lite eftertanke bestämde vi oss för att gå direkt till Tyrell Bay som tillhör Grenada. Då slipper vi en in och en utcheckning. Dessutom är Bequia som tillhör St. Vincent och Grenadinerna inte någon favorit. Ön har på senare tid drabbats av kriminalitet och ankarbotten är ganska dålig.
Vi funderade ett tag på att gå på ostsidan av öarna men bestämde oss för att låta bli på grund av all sargassotång som ansamlas där. Det är illa nog med den som flyter i sunden mellan öarna och som har en benägenhet att sätta sig i vindrodret så att man måste rensa det med jämna mellanrum.
Vi har fin segling under dagen men när vi kommer i lä av St. Lucia dör vinden och vi får hjälpa till med motorn.
Efter frukost tar jag dingen in för att slutligen få lagret på plats.
Det nya lagret kräver en adapterring eftersom originallagret inte längre finns att köpa. Ersättaren har ett innermått som är 2 mm större. Leverantören har skickat med den nödvändiga adapterringen och den ska pressas i lagret först.
Därefter skall lagret pressas i lagersätet och det går utan problem.
När sedan lagret skall pressas på klämringsaxeln är det viktigt att man bara applicerar kraften på innerringen. Annars förstör man lagret genom att man trycker isär det. För detta behövde jag en rörbit med exakt 35 mm innerdiameter som inte var så lätt att få tag på.
Att den måste vara exakt 35 mm beror på att annars kan adapterringen kana iväg när man pressar på lagret.
Lösningen till slut blev att jag fick ta isär det gamla lagret och använda dess innerring. Det krävdes att jag slipade till ringen för att bli av med fasningen.
Med mothållet var det sedan enkelt att pressa på lagret på axeln.
Sista momentet var att montera medbringaren på axeln så var allt klart för montering i båten.
Vi stiger upp tidigt, tar dingen in till varvet och entrar bussen strax efter klockan nio och är framme vid 11-tiden. Efter en liten promenad hittar vi firman som förkortas RAM. Dom har väldigt mycket verkstadsdetaljer men också vårt så hett eftertraktade lager.
Innan vi tar bussen hem passar vi på att äta en Fransk snabblunch. Fransk snabblunch är inte som sådan i andra länder.
Efter den stabila lunchen tar vi samma bussar fast åt andra hållet tillbaks till marinan.
Det visar sig att mannen som skulle ha med sig lagret hit inte alls gjort som han lovat.
Vi undersöker om det går bussar till Forte France så att vi själva kan åka dit och hämta lagret. Google is your friend. Vi finner att det går expressbussar till flygplatsen och sedan en lokalbuss till i närheten av firman som har lagret, så vi bestämmer att vi åker dit. Det känns som att man har mycket bättre kontroll när man åker själv i stället för att någon annan lovar att göra något. Själv är man liksom mycket mer motiverad.
Idag tog jag mig in till Volvo Penta för att låna pressen för att kunna pressa i det nya lagret.
Nu begav det sig inte bättre än att den plastring som jag blev rekommenderad att använda inte tålde trycket utan deformerades och skadade lagrets tätning.
Personalen undersökte då om det fanns ett likadant lager på ön. Dom kom med glädjande besked. Det fanns ett exakt likadant SKF-lager i Forte France. Enda problemet var att få det hit till Le Marin. Dom frågade om jag hade bil. Hmm, nej någon bil har vi inte ombord men väl cyklar. Dom tyckte att det var alldeles för långt att cykla. En av de anställda lovade att ta med sig det så att det var här på Måndag. Det lät ju bra. Då är det bara att vänta över helgen.
