Vi har legat här ankrade under den här tiden i Le Marin och tagit det lugnt.
En dag tyckte vi att vi kom lite väl när fransmannen i aluminiumbåten så vi flyttade oss till andra sidan av kanalen in till varvet här så nu ligger vi med gott avstånd till alla andra båtar i närheten. Vi tycker också att trycket på båtar har lättat en del efter hand.
Vi har gjort en del service på båten som att se över fotogenspisen, tankat diesel och bensin och rensat köksavloppet.
Vädret har varit lite si och så. Vi tycker att det har blåst och regnat mer än vad vi kan minnas var fallet sist vi var i Karibien. Vi får hoppas att det snart stabiliserar sig.
Idag fyller Pia år och vi tänkte ta oss in till marinan och besöka en restaurang. Vi hittar en restaurang som vi tycker verkar bra men den öppnar inte förrän om 45 minuter så vi tänker ta en aperitif i en bar som ligger alldeles intill.
Efter en del diskussion och gestikulerande får vi in en mojito. Bartendern pratar ingen engelska och min franska är bara något bättre än hans engelska men vi lyckas beställa det vi ville ha.
Mojito.
Sist vi fick en mojito var på Kuba 2019. Den var väldigt stark och då frågade bartendern om vi ville ha i mer rom i vilket vi avböjde.
När vi avnjutit mojiton stegar vi upp på andra våning till restaurangen. Då visar det sig att den är stängd hela dagen så det blir till att hitta en annan. Det blir den enda vi ser som är öppen så det får bli den trots att vi tycker dom spelar hög musik. Vi hittar ett bord lite avsides och maten visar sig mycket god.
Vi säger att vi vill ha köttet medium till medium rare men då bara servitrisen skakar på huvudet och det blir uppenbart att vi trampat i klaveret när den heta stenen kommer in på bordet. Vi ska alltså själva steka köttet och kan ju då bestämma hur stekt det ska bli.
Vi lämnar på morgonen, När vi kommer runt sydvästra udden på Martinique får vi en jobbig sjö med kraftig motvind och vi gör verkligen dålig fart men vartefter vi närmar oss Saint Anne minskar sjögången och vi gör allt bättre fart.
Vi går in i den bojade leden och ankrar upp vid sidan om en fransk aluminiumbåt.
Le Marin med alla ankrade båtar.Mycket båt.
Det är väldigt mycket båt här och svårt att hitta plats. Fördelen här är att det alltid blåser från samma håll och här inne påverkar inte strömmen båtarna så de håller sig på sin plats till skillnad mot i St. Pierre. Ändå tycker jag att det kanske är lite nära den franska aluminiumbåten men vi ligger kvar tills vidare.
Vi tar dingen eller mopeden som vi kallar den in till bryggan och tar en promenad iland. Vi har varit här förr men då låg vi i Grande Anse och promenerade hit. Det är en väldigt turistig plats.
Vi tänkte försöka att få tag på en pizza att ta med till båten men det verkade svårt att hitta så det fick bli lite kaffebröd och en baguette i stället. Inte riktigt samma sak dock.
Turister.En gata i Petite Anse.
Vi återvänder till Trud.
Senare besöker vi S/Y Emma för det utlovade kafferepet och det blir ett mycket trevligt umgänge med massor av berättande om olika erfarenheter och upplevelser.
Det roliga är att jag träffade Jan när vi bodde på Petras båt i Las Palmas 2021. Jag höll på att få ordning på hennes utombordare och behövde en tändstiftsnyckel. Det var omöjligt att finna en sådan i någon butik i Las Palmas. Då lade jag ut ett ett inlägg på facebook och Jan erbjöd sig att låna ut spärrhandtag och hylsa så att jag kunde kolla om det fanns gnista.
Nu sitter vi i deras båt här Karibien. Ganska lustigt.
Vi flyttar oss en liten bit idag till viken strax söderut. Den heter Petite Anse och det kan man fråga sig varför den heter så. Den är betydligt större än den viken som ligger strax norr om den. Något som ytterligare förvirrar är att den mindre viken heter Grande Anse.
Dagens avverkade sträcka tar inte mer än 1,5 timma och strax ankrar vi upp intill S/Y Emma med Jan och Helena ombord.
Efter en stund kommer Jan över och bjuder in oss på kaffe i morgon vid 15-tiden. Vi hade tänkt gå till Le Marin i morgon då vi tyckte att det var rätt så guppigt men bestämmer oss för att ligga kvar en dag till och honorera deras inbjudan.
Idag på förmiddagen lättar vi ankar och går söderut ner till en liten vik som heter Anse Noir. Det blir gansk motigt förbi huvudstaden Forte France. Sanden i viken är svart, därav namnet. Viken är ganska liten och rymmer kanske 6-7 båtar.
När vi kommer in hittar vi en fin plats en bit in i viken. När vi är på väg att lägga vårt ankare får vi arga blickar från en fransman som samtidigt har hållit på att lätta för att flytta sig till den platsen vi lägger oss på. Vi trodde han skulle gå och är man inte mera på bettet när man ser att det är en båt på väg in får man skylla sig själv. Detta är en jättefin vik och vi ligger fint här.
Längst in i viken finns en brygga där semestrande badar. Vi ser ingen resort i närheten men det måste finnas i närheten för det är massor med människor som badar.
Vi tar en dingefärd in till bryggan och tänker äta lunch på en av restaurangerna som ligger vid vattnet.
Vi har behövt flytta på oss ett par gånger eftersom båtarna beter sig konstigt här p.g.a. att vattnet strömmar längs kusten och vinden varierar. Det får som resultat att båtarna pekar åt alla håll. Ibland kan två båtar ligg akter mot akter. Är det då trångt som det blir här med den smala sträckan ankringsbar yta så finns det risk att båtarna törnar i varandra. Det är också så att den informella regeln säger att det är den sist ankrade som har ansvaret för att ingen kollision inträffar.
Vi ligger nu ganska långt söder om dingebryggan så det blev en lite längre färd för att ta oss in till byn.
Dingen på plats på bryggan.Glada restaurangbesökare.Nam, nam sorbet.
Vi hade ok segling mellan Les Saints och Dominica. Sedan blir det som vanligt motor i lä av ön.
Vi kommer fram när det ljusnat och ankrar upp mellan några andra båtar. Det är lite problematiskt att ankra här i St. Pierre. Det finns en hylla eller vad man ska kalla det med 5-6 m djup som sträcker sig runt 100-200 m från stranden. Utanför den blir det snabbt 40-50 m. Lite väl djupt för oss att ankra på. Som tur är är sträckan lång så det går att hitta ett lämpligt ställe men det medför då att det blir en lång dingefärd till bryggan där man kan gå iland.
Vi besöker en restaurang där man kan utföra det administrativa för att checka in. Här är det ingen som frågar efter någon zarpe, dokument som visar var vi kommer ifrån.
St. Pierre.Huvudgatan i St. Pierre.
St. Pierre är känt för det vulkanutbrott som ödelade staden år 1902. Enda överlevande var en straffånge som satt i en halvt underjordisk cell. Han blev illa bränd men blev frigiven och blev kändis och uppvisad på diverse begivenheter.
Motorn sätts på dingen och vi kör in till marinan som visar sig vara väldigt ogästvänlig. Normalt brukar det finnas en dingebrygga där man kan lägga dingen för att utföra ärenden iland men här verkar man snarare gör allt för att slippa ha med besökande ankarliggare att göra.
Vi lägger dingen mellan två båtar som är förtöjda vid en flytbrygga. Problemet då är att det finns en låst grind för access till bryggan. Att komma ut är inget problem men för att komma in behöver man nyckel men jag ser att man kan smita förbi om man går ner vid strandkanten så vi tar det problemet när vi kommer tillbaks. Dingen ligger nog ganska säkert i alla fall.
Jag går in på kontoret och det visar sig att datorsystemet fortfarande är nere. Jag frågar också var man kan handla matvaror och blir hänvisad till en butik längre in mot staden.
Vi beger oss iväg och hittar snart en ganska välsorterad matvarubutik där vi kan fylla på våra förråd.
Marinan i Basse-Terre.Gatan med affärer.
Efter proviantering ger vi oss av söderut. Vi har försökt beräkna ankomsttiden till Martinique så att vi kommer fram när det ljusnat. Vi har alltså tänkt segla natten för att komma fram till morgonen.
När vi kommer fri från udden får vi ganska hård vind och vi behöver ligga upp en del så det blir lite tufft när det blåser runt 30 knop (15 m/s) men vi gör bra fart.
Det blir en paus i blåsandet när vi passerar Les Saints som läar en stund innan vinden kommer igen.
Samma sak idag. Motorgång en kort bit. Till skillnad från när vi gick från Deshaies kommer vi iväg lite tidigare och är framme strax efter lunch.
Vi har tänkt checka ut här Det är en s.k. Port of Entry och det ska gå att utföra proceduren på marinan här som vi ligger ankrade utanför. Jan från S/Y Emma kommer förbi och säger att datorsystemet på hela ön ligger nere och att det för tillfället inte går att checka ut. Nu tänker vi gå direkt till Martinique så vi bryr oss inte om att utföra någon utcheckning för vi vet att när vi kommer fram så är det ingen som bryr sig om varifrån vi kommer.
